Zlatan Ibrahimovic! Vart ska man börja när man ska försöka ge sin syn på denna underbara, kritiserade, kritiserande och alldeles egna person? Jag har under en längre tid läst allt möjligt om Zlatan, om allt ifrån vilken stor spelare han är, hans ständiga klagande på medspelare till hans trogna vana att aldrig kunna finna sitt hem.

Jag satt och läste och diskutera med mina kära Milan fans i Milans forum på Svenskafans.com's hemsida lördagen den 29 Oktober 2011 inför matchen mot Roma. Det var en ganska livlig diskution om hurvida Zlatan va vår största stjärna till att man ogillade honom för hans tid i konkurrenten Inter. Några menade på att Zlatan va gammal, arrogant och inte någon att ta tillbaks Milan dit vi hör hemma igen, den absoluta toppen ute i Europa. Undertecknad menar och kommer här försöka förklara varför han just är den som kan va starten för att precis det kommer bli så, för sanningen är att sen Kaká flögs bort till "Real Skuld" så har vi inte haft någon riktig stjärna för att kunna utmana ute i Europa.

Sen så inför denna säsongen så gjorde Galliani vad han gör bäst, snor åt sig en världsstjärna av absolut högsta klass till ett pris som kan jämföras med en fjärt i rymden. En världsstjärna som i sina 5 senaste klubblag vunnit ligan varje säsong, alltså 9 ligatitlar och lägg till 9 cuper för svensken från Rosengård. Ett rekord inte ens Leo Messi eller Cristina Ronaldo, två stjärnor i den spanska skitligan med endast två lag kan väga upp till. Visst, båda har dem vunnit CL och utfört mer i sitt landslag än Zlatan, men vad Zlatan har gjort med Sveriges landslag ser jag som större än vad någon av dem gjort i respektive landslag om man ser till vad dem har haft att jobba med. Men nu ska jag inte gå in på det svenska landslaget och deras pizzabagare och holländska "proffs". Det kommer säkert något inlägg om det senare då denna blogg kommer handla väldigt mycket om nackdelen med fotbollen, alltså mitt klagande på det ena och andra.

Zlatan i dagens Milan är den största stjärnan, det vet han om och hans agerande på planen bevittnar om det. Hans ständiga klagande på felpassar från medspelare kan jag förstå ses som irriterande och kan också medge att han borde skära ner på dessa en gnutta, men det är Zlatan, sån har hans stil varit ända sen sin tid i Malmö FF och det är på den han byggt sina framgångar. Självklart har detta Milan en bit kvar att bygga på för att kunna erövra Europa igen, och det är runt Zlatan vi ska bygga detta. Många säger att Zlatan är gammal och inte kommer kunna hjälpa oss vinna CL och att vi borde bygga vårat lag kring vår framtid Alexandre Pato. Men jag börjar mer och mer se Pato som ett osäkert kort för våra chanser, att han inte får ha en skadefri säsong och hans ständiga svängiga formkurva är ett stopp och belägg men här kommer ni inte längre. Jag måste säga att i och med dessa ord så vill jag nog mer än många att Pato blir den stora spelare han borde vara, för det hade gynnat både mitt älskade Milan och Brasilien. Men om han nu inte får vara skadefri en hel säsong och slutar blanda och ge av ros och ris så borde vi se oss omkring efter andra alternativ och försöka casha in så mycket som möjligt av vår anka.

Så varför bygga vårat lag runt Zlatan? Enkelt, han vinner titlar åt sina lag! Och nu när vi fått en ny världsstjärna som gör just detta så måste vi bygga igen, ta in en ny Il Genio på mittfältet och göra oss av med spelare vi inte har någon användning för, men i sinom tid. Att inte sälja Pirlo, Gattuso, Seedorf och Ambrosini på samma gång är ett utmärkt sätt att bygga ett nytt storlag, dessa är allt för viktiga med sin rutin. Jag är säker på att vi är på rätt spår, även om Zlatan försvinner inom sin tid så tror jag vi får Balotelli när han gjort sig omöjlig i "Man Shejk" och att Milan är rätt klubb för att få ordning på denna hetlevrade unga stjärna. Jag ser också just nu Balotelli som den ända ersättaren jag vill ha när Zlatan lägger skorna på hyllan. 

Avslutningsvis så vill jag bara sammanfatta kort. Satsar vi rätt i sommar med en eller två riktiga stjärnvärvningar så tror jag vi kommer utmana på riktigt ute i Europa igen och kanske får även Zlatan vinna den där jävla Champions League en gång innan han lägger av, och skulle det inte vara helt fantastiskt att han får göra det i klubben med CL i sitt DNA.

FORZA MILAN, AVANTI MILAN!!

Tre namn tar man med sig från denna match som var allt annat än det förra mötet på samma arena när Milan säkrade sin 18e ligatitel med ett 1-1 resultat. Zlatan Ibrahimovic och Alberto Aquilani som verkligen tycks ha hittat formen och varandra på planen och så Grande Alessandro Nesta som kom med i målprotokollet.

Som jag nämnde så va det här allt annat än matchen där Milan säkrade guldet i våras, matchen startade med ett Roma som anföll med full styrka och Milan som kontrade smart där Zlatan som så många andra gånger agerade mottagare och Boateng, Robinho och Nocerino löpte djupled.

Roma spelövertag men oförmåga att skapa några farligare målchanser syns och i 16e minuten tar Milan vara på sin chans, efter fint spel och en passning av Boateng ut till en totalt omarkerad Aquilani på högersidan prickar nyförvärvet Zlatan perfekt inne i straffområdet, 0-1 till Milan och serieledning. Zlatan målar på huvudet och det hör inte till vardagen, vilket är konstigt med tanke på hans längd och styrka som oftast är en fördel för en bra huvudspelare.

10 min senare kommer kvällens andra nickmål, denna gången är Burdisso där på en hörna och den gamla interistan utjämnar tämligen enkelt efter ett svagt ingripande av Zambrotta och Abbiati är chanslös. 1-1 på Olimpico! 

Minuterna senare är det Milans tur att ta vara på ett dåligt försvarsspel på en hörna när Grande Nesta hittar rätt efter att hans markering gått bort sig totalt, 1-2 och Milan va tillbaks i serieledning. Vad man kan ta med sig från det här målet är också Zlatans glädje han visar upp, vilket jag tycker han oftare ska visa upp när hans lagkamrater gör mål.

Resten av halvleken kontrolleras av Milan som rullar runt och ett Roma som inte hittar tillbaks till sitt spel från början av halvleken, 1-2 i halvlek.

Till andra halvlek kommer Roma återigen in som dem började matchen, dem ökar tempot yttligare och Milans backlinje tvingas allt djupare ner men Abbiati i Milans mål står för många fina ingripanden och lyckas hålla undan. När Boateng i matchminut 66 byts ut pga en lättare skada och samtidigt får rött kort förstår ingen vad som hänt, tydligen har han mumlat något på väg mot bänken som den assisterande domarn noterat och Boateng fortsätter att blanda och ge med sin briljans och onödighet. Men eftersom bytet mot Emanuelsson redan gjorts vid händelsen så får Milan fortsätta med 11 man på plan.

Cassano byts in emot en trött Robinho. Roma fortsätter pressa efter en ny kvittering samtidigt som Milans kontringar blir allt farligare med Cassano som dirigent, som när han tvåfotar sig förbi två Roma spelare till vänster i straffområdet för att tyvärr inte ha samma kyla i avslutet. Yttligare ett nickmål skulle vi få se denna kväll, efter en snabb hörna till Cassano där Roma försvaret står och sover spelas bollen rakt igenom försvaret till Aquilani som står i utkanten av straffområdet, än en gång omarkerad får han prickträffa Zlatan inne i straffområdet och trots att Stekelenburg är på bollen så kan han inget göra åt den hårda nicken, 1-3 och Zlatans form blir allt och allt bättre.

Matchen känns avslutad i och med det, och borde ha varit när förra matchens spelare Nocerino får ett kanonläge att sätta 1-4 men missar grovt från nära mål efter fin passning av Cassano. Men istället för 1-4 kommer 2-3 med bara några minuter kvar av matchen, Nesta missar att rensa bort bollen och inbytte Lamela får skottläge som Abbiati räddar men där dyker Bojan upp och trycker in returen. 

Strax därpå får även Allegri lämna bänken efter att ha visat upp sitt missnöje med domarens beslut vid ett inkast. Roma stärkta av reduceringsmålet lyfter upp allt fler folk för en kvittering och när Abbiati är ute och slänger med armarna kors och tvärs får jag en dålig känsla, men Milan lyckas hålla undan och hämta hem 3 viktiga poäng för första gången på Olimpico sedan mars 2005.

När Juventus senare vinner över krislaget Inter 1-2 så tappas serieledningen, men Milan är tillbaks där vi förväntade oss att laget ska vara och jag är rätt säker på att vi snart erövrat första platsen och behåller den ända fram till vår 19e ligatitel.

FORZA MILAN!